Fredagsmagasinet – Salvatore Grimaldi - 16 dec

"Fredagsmagasinet" är tillbaka för sista gången den här säsongen.

Under hösten har vi träffat några av Sveriges största entreprenörer.

Vi avslutar i absolut toppklass.

Ni möter mannen som kom från Italien och blev en av Sveriges mest framgångsrika affärsmän.

Idag omsätter han miljarder.

Vi börjar som vanligt med Janne Häggström. Vi ska prata om vår granne Norge–

–som sänkte sin ränta med en halv procentenhet. Betydligt mer än vad många trodde.

–Men inte mer än vad du trodde. –Vi gissade att de skulle ta i.

De har långt till nästa räntemöte så det var bäst för dem att ta i nu.

De kan inte komma igen förrän i april.

Du är inte förvånad över att den kraftiga räntesänkningen kom just nu?

Norges problem är att problemen i Sydeuropa har vänt mångas blickar mot två starka länder i norr.

Många har köpt norska och svenska kronor.

Man har fått för låg inflation och då krävs räntesänkningar.

Är inte vi i Sverige i en liknande situation?

Absolut. Starka statsfinanser gör att många väljer att placera pengar här.

Vi har också en press uppåt på kronan. Att norrmännen sänker gör vår krona starkare.

Vi har också för låg inflation. Det är bäddat för att även Riksbanken sänker räntan.

Så det är ett argument för att Sverige kommer att gå samma väg?

Vi är små länder. Valutan har stor betydelse för inflationsutsikten.

Det har också betydelse för hur det går för exportindustrin.

Med låga räntor i andra länder blir vår valuta för stark.

Både för tillväxten och för att man ska ha den inflation man vill ha.

Samtidigt visar Riksbankens ränteenkät att folk och företag...

...inte alls tror på den här räntesänkningen.

Det är inte så stor oro bland allmänheten, fackföreningar och arbetsgivare.

Varken när det gäller inflationen eller att vi ska få en kraftig ekonomisk nedgång nästa år.

Man gissar att det kanske blir en räntesänkning mot slutet av nästa år.

Men du är säker på att sänkningen kommer betydligt tidigare?

Kanske inte nästa vecka, men definitivt en i februari och kanske en i april.

Vi kommer ner på 1,5 procent på reporäntan i vår.

Det är lite motsatt bild när det gäller euron. Euron sjunker.

Kan man säga att det lättar krisbördan?

Problemen i Sydeuropa är att man inte kunnat hänga med tyskarna när det gäller konkurrenskraft.

Att euron gått ner förbättrar deras möjlighet för exportledd tillväxt.

I Europa ska man vara tacksam för att euron faller.

Samtidigt har vi sett att marknaden...

Vi kan konstatera att marknaden har lågt förtroende för det som politikerna har sagt och försökt genomföra.

Absolut. Det är en anledning till att valutan blir svag.

Valutan blir också svag för att folk förstår att den enda som kan göra nåt åt problemet är Centralbanken.

De måste trycka mer pengar och framför allt ha en låg ränta.

Man kan inte stärka förtroendet eller få fram tillräckligt mycket pengar med hjälp av regeringar.

Allt ramlar ner i ECB:s knä tillslut. Det bidrar till att sänka värdet på valutan.

Det har vi sagt länge. Tiden bara går. Det är jul nu, snart är det 2012.

–Vad ska hända? –Vi står inte närmare en lösning än vi gjorde i juli.

Krisen har förvärrats, men recepten för att lösa krisen har inte gått i lås.

Inte heller på det senaste toppmötet.

Det beror nog på att det inte finns så mycket vapen att ta till.

Man har försökt på olika sätt men vad man kan göra är ganska begränsat.

Vi kan inte vänta oss så mycket mer.

–Vi kan hoppas på tomten. –Det är kanske det man har gjort.

Därför har det inte hänt nåt tillräckligt snabbt. Tomten lär heta ECB, det är min gissning.

Tack, Janne. Vi kanske återkommer till dig.

Nu ägnar vi oss åt dagens huvudgäst. En man som invandrade från Italien till Sverige–

–och slog sig ner i Västerås.

Det är en man som älskar att arbeta och ser möjligheter i saker.

Som ung köpte han billig falukorv och sålde den lite dyrare.

Jag ska kontrollera om det är sant. Idag är han en av Europas största cykeltillverkare.

Ibland kallas han för "den galne entreprenören".

Välkommen, Salvatore Grimaldi.

Är du galen?

I den mening att jag prövar mina vingar på många olika sätt. Ja, det är jag.

Måste man vara galen för att lyckas?

Antingen måste man vara galen och våga... Men samtidigt inte vara lika duktig som Janne–

–som kan ekonomi och hela den biten.

Det kanske är det som är...

Att man inte förstår riskerna och därför satsar som jag gör.

Lite dum alltså? Eller vad då?

Försöker sig på omöjliga saker.

Berätta om korvhistorien. Är det sant att du köpte falukorv billigt och sålde dyrt?

Det var...en bra affär faktiskt.

Jag åkte till slakteriet i Västerås och köpte falukorv som var minst en halvmeter.

Jag köpte den för fem spänn och sålde den för tio. Det gick bra.

När jag skulle leverera den – jag sålde den till arbetskamraterna på Volvo–

–så var kassarna ganska tunga för det var många order.

Vakten stoppade mig och frågade vad jag hade där.

Jag svarade att det var falukorv som jag säljer till jobbarkompisarna.

"Falukorv? Varför får inte jag köpa?"

Vi tar det från början. Varför drevs din familj till Sverige och slog sig ner här?

Det började när Sverige framgångsrikt förändrade näringslivet–

–från bondesamhället till industrisamhället.

För att utveckla industrin behövdes vanliga arbetare som kunde ett yrke.

Såsom svarvare, slipare, fräsare och så vidare.

På den tiden gav man tillstånd till företagen.

I vårt fall var det Asea som kom till Syditalien–

–för att rekrytera yrkesfolk. Då sökte min familj.

De hade ett litet rekryteringskontor. Hela min familj kom till Sverige.

Ni kom till Västerås. Du jobbade så småningom på Volvo. Just det, i Köping var det.

När började du som företagare egentligen?

När jag jobbade på Volvo jobbade jag med många andra saker vid sidan om.

Jag stod i bensinmacken, sålde tidningar. Jag sålde andra saker.

Jag tyckte att det var kul att utveckla sig själv.

–Var det en självklar drivkraft du hade? –Jag tror det.

Jag blev en ung far. Jag var 18 år när jag fick min dotter.

"Vad ska jag göra nu?" Och då...

Mitt sätt var då att försöka skapa en ekonomisk trygghet.

Det kan man säga att du har gjort. Du har jobbat dig upp.

Hur tycker du att klimatet i Sverige är?

Hur är förutsättningarna för att jobba från noll upp till topp?

Jag förstår mig inte på folk som gnäller på regeringen och Sverige.

De säger att det är så byråkratiskt.

Jag brukar säga: "Då har ni aldrig varit i södra Europa."

Där är byråkratin enorm.

Du kan inte gå in i en bank i Syditalien om du inte känner nån bankman–

–som kan göra en transaktion. Det är omöjligt.

Här i Sverige kan man skapa ett bolag på internet samma dag.

Det kan du inte göra där.

Uttrycket man brukar ha om USA: "The land of opportunities" gäller alltså i Sverige?

Absolut. De som vill har en enorm möjlighet.

Det är ingen byråkrati.

Om jag vill ringa till Fredrik Reinfeldt...

...så är det lika lätt att göra det som till nån annan. Det går inte i Italien.

Vad är ditt råd till de som bär på en dröm, har en idé och en stark drivkraft?

Jag tror att det ligger till på det viset...

Man har inte upplyst dem om hur lätt det är att starta företag.

Alla lever i gammal tro om att det är byråkratiskt och svårt.

När jag startade mitt företag på 70-talet...

...var företagare ett skällsord. Det var en bov, en skattesmitare.

Idag har det förändrats enormt. Det ser man också på utvecklingen.

Man började förstå hur viktig en entreprenör kan vara–

–för att skapa nya förutsättningar till nya företag.

2004 blev du ordförande för Företagarna. Du lämnade posten redan 2006.

Varför blev det så kort?

Jag hade bestämt mig för att sitta ett mandat, som är två år.

Jag föreställde mig att: "det är företagare som jag är chef för."

"De lär ställa upp och göra förändringar."

Jag hade bestämt mig för att göra massor med förändringar.

Men det var svårt. Det var otroligt svårt.

Företagarna och företagen styrdes av ombudsmän.

De blockerade allting. Ombudsmännen hade skapat sig en enorm plattform–

–i den hemorten de levde och verkade i.

Skulle man förändra och säga att man ville minska och göra förändringar...

Det gick inte... Då skulle de förlora sin plattform.

Det var den främsta bromsklossen för fortsatt utveckling.

När det gäller svenska företag och svensk industri som står sig stark...

Vad tycker du om deras röst i samhällsdebatten 2011?

Är den stark eller svag?

Jag tänkte på det häromdagen när jag såg en artikel med Jacob Wallenberg och...

...Lennart Johansson på Volvo.

Förr hade vi talesmän inom industrin. Vi hade Nicolin och PG Gyllenhammar.

Vi hade Percy Barnevik.

Nån från storindustrin bör träda fram.

Och vara nån typ av talesman för näringslivet.

Varför finns inte den starka personligheten idag?

Man skiftade om i Svenskt näringsliv.

När jag var ordförande i Företagarna var Michael Treschow där.

Jag skojade alltid med honom och sa att han skulle ta hand om storindustri och jag om småindustrin.

En gång sa han till mig...

"Du vet inte hur mycket tid jag lägger ner på småföretagen."

Jag tyckte att det vore bättre om han koncentrerade sig på de stora företagen.

"Kom med din stora-företagare-röst. Den hörs också utanför Sverige."

Så du tycker att Sverige har ett problem här?

Jag tycker att vi bör gå tillbaka till det som en gång var.

När Nicolin sa nåt så lyssnade man.

När PG sa nåt lyssnade man. Även när det var kontroversiellt.

Det var i alla fall en röst som talade för den stora svenska industrin.

Och det är en av världens framgångsrikaste inom globalt management.

Vi har en global industri i Sverige. Det har vi inte i Italien.

Alla vet att du har dina rötter i Italien.

Det har hänt en hel del i det landet under det här året som har gått.

Italien styrs inte längre av Silvio Berlusconi.

Vad tycker du om det som har hänt i Italien under året och om Berlusconi?

När Silvio Berlusconi kom tyckte jag att det var jättebra.

En vanlig affärsman som kommer och försöker göra om Italien.

Inte så byråkratiskt, utan mer styra det som ett företag...

Sen har det inte skett på grund av olika skäl.

Italien är fortfarande italienskt.

Det finns inga globala företag som vi har här i Sverige.

Sen kan man fundera och filosofera över varför det kan vara så.

Italienarna är enorma individualister.

De går inte att styra. Det är svårt att styra italienarna.

De har sina synsätt och sin familj.

Familjen är deras regering.

Man ställer upp för familjen.

Det är därför Italien fungerar.

–Fungerar det, då? –Det gör det.

Man talar om att Italien har dåliga ekonomiska förutsättningar.

Det har de inte. Det finns inga större sparare än italienarna och japanerna.

Om man ska köpa ett hus i Italien jobbar man först och spar pengar.

–Sen köper man huset. –Men det gäller folket, privatpersonen.

Hur ska Italien som land ta sig ur den ekonomiska krisen?

Man får inte glömma bort att Italien lånar utav sina egna medborgare.

På sista tiden har man tyvärr börjat nagga i kanten på det.

Men det är inte så farligt.

Ska vi släppa in vår chefsekonom. Janne? Vad säger du om Italien?

"Inte så farligt" säger Salvatore.

Salvatores beskrivning av skillnaden mellan Sverige och Italien är intressant.

Det är samma skillnad mellan Tyskland och Italien. Men de ska dela valuta och räntepolitik.

Det är där problemet kan ligga på sikt.

Men när det gäller budgeten, så har italienarnas stora sparande–

–kunnat finansiera de dåliga statsfinanserna ganska länge.

Går vi tio år tillbaka så lånade Italien ut till omvärlden.

Men det har förändrats på tio år. Man har gått från ett överskott i utrikesaffärerna på 4 procent–

–till ett underskott på 4 procent. Då hamnar man i ett helt annat läge.

Man blir mer beroende av omvärldens syn på italienska statsfinanser.

Italiens problem är ju tillväxten. Det är det stora problemet.

Den låga nativiteten.

Återigen ser man Japan och Italien.

De är enormt lika på flera olika sätt.

–Håller du med om den liknelsen? –Ja.

När det gäller utvecklingen mot att allt fler går i pension och ska leva på det sparandet de har.

Möjligheten för staten att fortsätta finansiera underskott minskar. Då vänder man sig till omvärlden.

Det händer för Japans del också inom några år. En stor likhet.

–Det håller du inte med om. –Nej. Det har med kultur att göra.

Jag har företag i Japan och ser hur stolta de är.

Och...

En gång skulle jag träffa en av mina vänner och klienter i Japan.

Det var när Carlos Ghosn var chef för Nissan. Jag kom dit...

Det var ett av världens mest vinstgivande bilföretag.

Jag skojade med honom och sa: "Ni behöver ha oss européer för att få igång den japanska industrin."

Jag har aldrig nånsin fått en så kall blick.

Han bara stelnade till. Jag trodde att jag hade gjort bort mig.

Men vid middagen berättade han för mig–

–att han hade förstört det här företaget.

Han har tagit bort hela utvecklingsavdelningen.

"Om några år får du se hur bra ni är", sa han.

Du pratar bilar. Jag trodde att du bara skulle prata cyklar.

Det gör jag så gärna.

Hur är Sverige som cykelland betraktat? Är det ett bra land för cyklister?

Ett mycket, mycket bra land. Framför allt den stad jag är uppväxt i, Västerås.

De har byggt fantastiskt fina cykelvägar, där man knappt behöver korsa nån väg.

Infrastrukturen är fantastisk. De är framgångsrika på många olika sätt.

De sköter om kommunen. Sverige är bra och Västerås är bra.

Du är en av Europas cykelkungar–

–med märken som Bianchi, Monark, Crescent, DBS, Peugeot...

Vilken framtid går cykeln till mötes?

Vi kan nog tyvärr inte utveckla den stora del av befolkningen–

–som finns utanför storstäderna. Storstäderna kommer att bli större.

Man håller sig i närheten av sitt jobb.

I och med det tror jag att cykel blir mycket, mycket större.

Det ser man i små länder som Holland. I Amsterdam är det jättemycket cyklar.

Och Danmark. Det är platt.

Nu när vi har e-bike går det att cykla här också.

–El-cykel, ja... –El-assisterad.

Som du använde i en tävling. Du startade sist och kom först.

Hur skulle du vilja marknadsföra cykeln som transportmedel i detta 2000-tal?

Vad är det marknadsförande budskapet från Salvatore?

Jag skojade med Maud Olofsson en gång. Hon skulle intervjuas om kärnkraft.

Då skojade jag med henne och sa:

"Du ska prata om kärnkraften som ärter och fläsk."

"Cykeln går på ärter och fläsk. Om du äter ärter och fläsk får du kraft i benen att cykla."

–Det var... –Det låter nästan som lite 50-tal.

Vi ska kolla lite snabbt på hur man marknadsförde cykeln Monark på 50-talet. Så här såg det ut.

Britt-Marie och Sten kallas de här barncyklarna som håller för många generationer småbarn.

I den första skolåldern behöver de en stark och trafiksäker cykel.

Nio- till fjortonåringarna har sin storlek och drömcyklarna för tonåringarna är–

–Special lyx och Speedway.

Monark - det är märket för både små och stora.

–Det är väl bara att ta det rakt av. –Absolut.

Jag sa det till Jan...

De som var framgångsrika entreprenörer på den tiden–

–kunde så mycket mer.

Cykeln kom i begynnelsen av industrialismen.

Birger Svensson som startade Monark–

–kunde komma med den ena uppfinningen efter den andra.

Helt plötsligt byggde han båtmotorer, mopeder... Det var fantastiskt.

–Han kanske var lite galen. –Ja, och duktig framför allt.

Själv hade du några tuffa år i början av 2000-talet.

Hur ser 2012 ut för Grimaldi?

Jag kommer alltid att ha det tufft. Jag spar inga pengar. Alla pengar återinvesteras i företaget.

Jag startar företag från noll.

Jag tar över dåliga företag.

Tyvärr gör jag det.

Då kostar det massor att göra en "turn around" som det kallas.

Jag älskar att göra förändringar.

Vad är nyckeln till dina "turn around"?

I slutet av 80-talet köpte du cd-tillverkaren Toolex Alpha.

Du köpte bolaget för en krona och sålde 70 procent sex år senare för en halv miljard.

Kanske lite mer. Jag vet inte.

–Jag vill också göra såna affärer. –Det är bara att jobba.

Till sist... Hur firar Salvatore Grimaldi julhelgen?

Vi ska ha samma underbara jul som vi brukar. Vi ska vara hemma.

Det är en Alexander-jul när hela familjen är samlad.

Vi ska äta gott och strunta i att titta på vågen.

Min fru väger mig varje dag och mäter mig runt magen.

Jag ska försöka smyga undan vågen. Det är gott med mat.

Stort tack, Salvatore, för att du tog dig tid att komma hit. Ha en skön julhelg.

Detta var säsongens sista "Fredagsmagasin" men vi är naturligtvis tillbaka.

Då skriver vi 2012. Vi ses då.

–Tack ska du ha. –Tack.