Studio 12: Torsdag - 02 feb

I dagens "Studio 12":

Stora förändringar i stålbranschen.

Det svenska modeundret fortsätter. Och börsnotering för Facebook.

Varmt välkomna till "Studio 12" den här torsdagen.

Stora förändringar sker i stålindustrin, men vad händer med de svenska jobben egentligen?

Och så ska vi prata om den svenska modeexporten. Vad gör det svenska modet så framgångsrikt?

Men vi börjar med nyheter i korthet:

Det är rapportdags. Telefonibolaget Teliasonera gjorde en sämre vinst än vad analytikerna hade väntat sig–

–det fjärde kvartalet 2011. Drygt 7 miljarder kronor före skatt.

Det var nära 600 miljoner kronor lägre än motsvarande period året innan.

Läkemedelsjätten AstraZeneca meddelade idag att man lägger ner sin forskningsenhet i Södertälje.

Det betyder att tusen arbeten försvinner.

Astrazeneca gjorde en vinst på 14 miljarder kronor det fjärde kvartalet 2011.

Vitvarutillverkaren Electrolux har också rapporterat.

De redovisar en vinst före skatt på 328 miljoner kronor, också för fjärde kvartalet 2011.

Det är betydligt lägre än motsvarande period året innan.

Efter en mängd rykten och spekulationer–

–lämnade Facebook igår in en ansökan om att börsnoteras på New Yorkbörsen.

Facebook räknar med att dra in runt 10 miljarder dollar i nytt kapital.

Det skulle ge ett börsvärde för bolaget på drygt 80 miljarder dollar.

I så fall är det den största börsintroduktionen hittills för ett internetföretag.

Tillbaka till Sverige, eller Europa nu.

Häromdagen kom beskedet att finska ståljätten Outokumpu–

–köper tyska Thyssen Krupps tillverkning av rostfritt stål.

Samtidigt riskerar 600 svenska medarbetare att få lämna företaget.

Det är lätt att få intrycket att den svenska stålbranschen befinner sig i kris.

Men det håller inte alla med om.

Den mår ganska bra. Svensk stålindustri har rationaliserat och strukturerat–

–för att vara lönsam i världskonkurrensen.

Det har lett till att anläggningarna blir bättre och färre personer behövs–

–för att producera samma volym som man alltid producerat.

Tommy Andersson är IF Metalls ombudsman för gruv- och stålindustrin.

Han beskriver en industri som målmedvetet valt att nischa sig på högkvalitativa produkter–

–och lämna produktionen av enkla produkter som balk- och järnvägsräls.

1962 fanns det exempelvis tio svenska tillverkare av armeringsstål.

Idag finns ingen.

Inom de övriga produktområdena finns bara en tillverkare vardera.

Lyssnar man på Tommy Andersson verkar facket inte sätta sig emot omstruktureringen som har skett.

Sverige är en liten nation med liten stålproduktion, i förhållande till resten av världen.

Vi kan inte slå världen i volym, vi måste slå dem i kvalitet och specialisering.

Framöver tror Andersson att trenden fortsätter.

Jag tror att nischorienteringen fortsätter och att man försöker få mer lönsamma produkter.

Jag tänker på SSAB i Oxelösund med grovplåt. De har en världsdominans i sin nisch–

–med kylda stål.

–Andra exempel? –Sandvik är otroligt duktiga på rör.

Alla svenska företag är nischade i specialnischer–

–så att de kan ta bra betalt för sina produkter. Hittills har man lyckats bra.

Enligt Andersson är den omfattande omställningen nyckeln till att svensk stålindustri mår bra–

–trots att man skär ner på personal.

Svensk stålindustri lever fortfarande och har god lönsamhet.

Det står för en stor del av svensk varuexport.

Många arbeten har försvunnit, men det är ändå inte fråga om nån kris enligt fackförbundet Metall.

Välkommen, Bo-Erik Pers.

Du är vd för Jernkontoret som är stålindustrins branschorganisation.

Är det en kris inom stålindustrin?

I Sverige är det definitivt ingen kris.

Som Tommy sa i inslaget så är vi starkare än nånsin.

–Ändå försvinner arbeten. Varför? –Det har att göra med effektivisering.

Som all industri så måste man bli effektivare så att man producerar till lägre kostnader.

Samtidigt som man ökar värdet i sina produkter och kan sälja till högre priser.

Affären vi fick veta om tidigare i veckan med Outokumpu och det tyska företaget...

Vad är den ett tecken på i stålbranschen?

Det är en ökad konsolidering. Det är en logisk affär.

Den är bra för de svenska stålföretagen.

Man blir starkare hos de kunder och i de regioner som man verkar i.

Det här skapar världens största företag när det gäller den rostfria produktionen och försäljningen.

För de som arbetar, och i det här fallet riskerar sina arbeten...

Vad kan de se framför sig? Finns det andra typer av arbetstillfällen inom stålindustrin framöver?

Tittar man på anledningen bakom en sån här strukturaffär–

–så är det för att stärka sig.

Dels när det gäller att producera standardprodukter till så låga kostnader som möjligt.

De hittar säkert möjligheter i det stora systemet. Det är också det de pratar om.

Samtidigt får de inom Outokumpu ett antal specialgrenar som man kan stärka ytterligare.

Där kan man kan hitta synergieffekter mellan den tyska och den svenska delen.

Och den finska naturligtvis.

Vad är den svenska stålindustrins styrka? Vi exporterar och importerar. Det är ovanligt med en sån bransch.

Vad är vår styrka?

Man kan titta på värdet av exporten.

Vi exporterar ungefär 95 procent av det vi producerar från Sverige till utlandet.

Vi importerar också 95 procent av det vi använder i Sverige.

Det är ungefär samma tonnage.

Värdet av det vi exporterar är 60 miljarder.

Medan värdet på det vi importerar ligger på 40 miljarder.

Vi ligger 50 procent högre i pris på det vi exporterar.

Det beror på att vi bygger in mycket värde i våra produkter. De är specialorienterade.

Det är en dramatisk utveckling som skett i svensk stålindustri.

Vi säljer världens bästa produkter. Och vi säljer dem med många tjänster ut till kunderna.

Tror du att tjänsteproduktion kommer att öka? Att stålbranschen också tar "kringservicen"?

Jag tror att det kommer att öka. Då blir det att hjälpa kunden att utveckla sina produkter.

Och hjälpa kunderna att öka sin lönsamhet med hjälp av att använda stål.

Man ska komma ihåg att moderna, avancerade stål som svenska industrin tillverkar–

–innebär att också kunderna kan tillverka alltmer avancerade produkter.

Ett exempel är väldigt krocksäkra bilar.

Hur ser framtiden för svensk stålnäring ut?

Den ser bättre ut än nånsin.

Hur klarar man en ny finansiell kris?

Finansiella kriser är problematiska för all industri.

Det som hände 2008-2009...gav ett kraftigt fall i orderingång.

Men man kom tillbaka och kunde hantera det på ett väldigt starkt sätt inom stålindustrin.

Jag tror att krisen stålindustrin genomlevde–

–har gjort att personerna i ledande ställning har lärt sig att hantera kriser.

Tack för att du var med oss, Bo-Erik Pers.

Trots finansiell oro går det bra för en annan svensk industri: modet.

Både på hemmaplan och i utlandet. Några som varit med om en framgångssaga är systrarna bakom Minimarket.

Det är en speciell resa. Om man tittar tillbaka så skulle jag nog inte göra den igen.

Vi har lagt ner extremt mycket arbete. Det har varit så mycket problem.

Men samtidigt så kul.

Minimarket har på kort tid vuxit till en succé för svensk modeexport.

Bakom framgången står tre systrar från Täby som gjort Minimarket till det färgstarka varumärket det är idag.

Man ska bli glad av att ha på sig våra kläder. Man ska bli glad av att gå i butikerna och prova.

Man ska känna sig stärkt och inspirerad. Man ska inte känna att man behöver gå ner två kilo.

Vi vill att det ska vara kul och lättsamt.

Är det viktigt för varumärket vilka man arbetar med och hur man väljer att paketera sitt varumärke?

Ja. Vi har alltid varit konceptskapare mer än klädskapare.

Vi hade nog kunnat jobba med nåt annat runt koncept.

Vi börjar resan i ena änden med tema och kollektion.

Vi pratar också om vad det ska sluta med marknadsföring, visning och butikerna.

Klädskapandet händer emellan.

Folk kanske tror att det är det enda vi gör. De här två delarna är "guldet" för oss.

Minimarket är ett av många svenska modebolag som satsar med väldigt gott självförtroende.

Välkommen hit, Maria Sandow. Kanslichef för Svensk handel STIL.

Är det en uppgång för svenskt mode just nu?

Absolut. Hemmamarknaden har varit trög under året som har gått.

Men exporten för flera svenska modeföretag ökar.

Trots att det går trögt hemma så lyckas man utomlands.

Vad gör svenskt mode attraktivt utomlands?

Vi har nåt speciellt i alla fall, det säger många.

Många säger att vi har rena, enkla linjer–

–men tittar man på Minimarket och andra så är det inte så.

Svenskt är lite "inne". Många gillar skandinaviskt och svenskt.

Vi är duktiga på att nå ut också. Vi använder sociala medier och nätet.

Vad kännetecknar svensk produktion?

Är det småskaligt, hög kvalitet? Är det dyrt? Vad kännetecknar oss?

Vi har en väldig bredd. Vi har starka svenska kedjor som når utomlands–

–men vi har också de mindre märkena.

Jag tror att det är bra kvalitet till bra pris. Det är kännetecknet.

Hur är det att vara en liten modeföretagare idag?

Vad får man pengar ifrån och när blir man lönsam? Vilka strukturer finns?

Det är svårt. Vi har en "plantskola" i kedjorna.

Deras designavdelningar tar sig an många elever som går ut designskolor.

Där får de en lektion i den praktiska verkligheten.

Men sen är det trögt att gå från liten till stor.

Där behövs det pengar. Det är alltid det som är problemet.

Nu pratar regeringen på att de ska göra en satsning på svensk modeexport...

Jag vet inte detaljerna, men vad kan det betyda att regeringen "pushar på"?

Det är välkommet, många har längtat efter det.

Det kan överbrygga tröskeln att gå från liten till att bli lite större.

Idag är det mycket modetidningarnas utmärkelser och priser av olika slag–

–nybörjarprojekt och liknande som ger småföretagarna uppmärksamhet så att de kan växa.

Men inga pengar. Så det behövs verkligen.

Var finns marknaderna? Är det en asiatisk eller en sydamerikansk marknad? Var efterfrågas kläderna?

Det kan finnas varsomhelst. Märket Obscure, som blev Årets rookie förra året–

–finns i Paris och Japan i större utsträckning än i Sverige.

Det beror på vilka vägar man hittar.

Det är viktigt att ha rätt kontakter när man går in på en utländsk marknad. De banar ofta vägen.

Jag kommer ihåg krisen för den svenska TEKO-industrin på 80-talet.

Är det här en nystart för svensk tygindustri och TEKO?

Så kanske man kan se det. Det är inte omöjligt.

Nu kommer det andra trender med hållbarhet och närproducerat som blivit modernt igen.

Svenska väverier kan nog få ett uppsving.

Jag tror inte att produktionen av kläder kommer tillbaka till Sverige.

Men "tänket" att vi tycker om det som är designat i Sverige...

Har vi kvar kunskaperna från TEKO-storhetstiden?

En del, inte allt, tyvärr. Mycket har försvunnit ut.

Det går att hitta utomlands numera. Det är inga större problem, det fungerar med globaliseringen.

Tusen tack för att du var med oss.

Det var allt från oss för idag. Imorgon är det fredag.

Då har vi förutom morgonsändningen och lunchsändningen även "Fredagsmagasinet".

Missa inte det. Hej då.