Fredagsmagasinet: Hamilton och Skarp - 17 feb

Hej, hej. Mycket välkomna till "Fredagsmagasinet". Idag ska vi prata om böcker och bokbranschen.

Hur mår bokbranschen idag egentligen?

Vi har kommit långt från tiden då föräldrar förfasades över sina barn–

–som satt med näsorna i böckerna istället för att gå ut.

Men vi ska börja med en uppdatering om eurokrisen, eller Greklandskrisen som den kan kallas.

Mycket fokus ligger på Grekland. Välkommen hit, Jan Häggström.

De grekiska politikerna har nu lovat att de ska hålla sina besparingar. Men tonen är ändå väldigt hård.

Varför är tonläget så hett just nu?

För att grekerna inte har levererat på sina besparingar. De skulle sälja statliga egendomar.

De har inte uppfyllt programmet man satte tidigare. Då vågar man inte...eller vill inte lita på...

Trots att partiledarna skrev under på att om de kommer i regeringsställning så gäller programmet.

Det är alltså det eventuella nyvalet i Grekland som ställer till det lite.

Vad behövs mer för att europolitikerna ska lita på Grekland?

Nu pratar man om att dela upp det stora beloppet på 130 miljarder som man kom överens om i höstas.

Trots att grekerna uppfyller kraven för att de ska få det–

–så pratar man nu om att dela upp det i mindre portioner, just för att ha en hållhake på grekerna.

För allt kan ju hända i ett val.

Politikerna är inte riktigt bundna av avtalet, trots att de signerat det.

Tonläget är ganska hårt. Det är inget finlir längre.

Man kan få uppfattningen att vissa EU-länder vill att Grekland ska gå statsbankrutt.

Det är en farlig balansgång. Pressar man grekerna för hårt kan det gå i baklås.

Men det handlar om att balansera mot hemmaopinionen.

Det är extremt impopulärt i Tyskland, Finland och Holland att man hjälper Grekland överhuvudtaget.

Många affärsmän, till och med i Tyskland, tycker att Grekland ska lämna.

Hur överens är man egentligen? Hur mycket är ett spel för galleriet?

Är man mer överens än vad man låtsas om?

Det tror jag inte, det är stora skiljaktigheter.

Frankrike är väldigt tysta. De vill bara ha igenom överenskommelsen.

Det gagnar dem lite mer än det gagnar tyskarna.

För Tyskland och Finland är den politiska dimensionen väldigt viktig.

Det är stora skillnader just nu.

Börserna går upp och ner och följer beskedet.

Hur viktigt är det för finansmarknaderna vad som händer på måndagens möte?

Om nåt hakar upp sig i sista sekunden klarar inte Grekland att betala ut...

...att betala tillbaka ett lån som löper ut i mars.

Då är statskonkursen ett faktum. Den risken påverkar naturligtvis finansmarknaderna.

Men om den här osäkerheten skulle hänga kvar till maj, om man betalar ut ett mindre belopp–

–då skulle cirkusen upprepa sig om ett par månader igen.

Det påverkar också hur man ser på andra länder.

Vad är nästa kris? Det lär inte vara över även om allt löser sig på måndag och det blir en utbetalning.

–Vilket är nästa land som får kris? –Portugal.

Deras obligationer graderas ner till "skräpstatus", vilket betyder att man inte kan ha dem i sina fonder.

Man får inte ha det.

Därmed gick räntorna upp rätt mycket. De har också en dålig realekonomisk utveckling.

Portugisisk ekonomi faller nästan lika mycket som Grekland och statsfinanserna är urusla.

Kan en portugisisk kris, liknande den i Grekland, få lika stort inflytande på de finansiella marknaderna?

Ja, det tror jag.

Speciellt om grekerna faktiskt lämnar...

Eller om sannolikheten för att de lämnar ökar, då ökar sannolikheten för att Portugal lämnar.

Om de två lämnar så ökar det sannolikheten för att Spanien också tvingas lämna.

Man konkurrerar på samma marknad. Om valutan i Grekland går ner blir det billigare att turista där.

Det drar turister från andra delar runt Medelhavet. De hänger ihop på det sättet.

Det är inte bara i den finansiella utvecklingen. Vi får en smittoeffekt också om Grekland lämnar–

–och Portugal följer med.

Ett viktigt möte på måndag alltså.

Vi har ett boktema idag. Hinner du läsa?

Vad och hur?

Senast läste jag Murakami.

En bok som är lite av en självbiografi, men som handlar om varför man springer.

Läser du på läsplatta, köper inbundet eller lyssnar du?

Jag köper vanliga böcker.

Jag har en läsplatta som jag läser nyheter och allt som har med jobbet att göra på.

När jag läser på fritiden är det böcker.

Tack för att du kom hit, Jan Häggström.

Idag är inte bara frågan om vad man läser, utan också hur man läser och hur man köper sina böcker.

Jag köpte genom internet.

På Värmdö bokhandel.

–Via internet. –På nätet.

–I bokhandeln. –På internet.

Jag köpte den på Värmdö bokhandel hos Patrik.

–Vad var det för typ av bok? –Tja, vad var det?

Det var Marklunds senaste.

Pocket. Det var...

...nån barnbok. Jag skulle ge bort den som present.

Sist köpte jag ett paket. Både blandad pocket och vanliga. Kokböcker var det.

Jag brukar köpa kokböcker.

Pocketböcker, jag beställde flera av Jo Nesbø samtidigt.

Hela hans serie faktiskt.

Det var en bunden bok av Jo Nesbø, den norske författaren.

En pocketbok. "Alla får ligga" av Henrik Fexeus.

"Alla får ligga". Det finns en bok för alla.

Själv lyssnar jag mest på böcker.

Jag har svårt att tycka att jag har "läst" dem trots att jag har lyssnat.

Jag har eminenta gäster idag igen.

Välkommen hit, Carl Hamilton, författare och arbetande styrelseordförande i Piratförlaget.

Ann-Marie Skarp. Välkommen du också. Förslagschef och vd på Piratförlaget.

Vi pratade lite innan, Ann-Marie... När du och dina kollegor startade Piratförlaget...

Vad var det som behövde förändras i bokbranschen då?

Det var inte direkt nåt vi såg behövde förändras. Vi som startade kände att vi behövde en förändring.

Det var den utlösande faktorn.

Sen visade det sig sammanfalla med en tid av förändring i bokbranschen.

Strax därefter kom momssänkningen och sen kom inträdet av litterära agenter på området.

Sen kom vi själva med andra villkor för författarna.

Det kom ett antal samverkande saker som inföll i skiftet 90-talet och 2000-talet.

Vad är den största skillnaden på bokbranschen idag jämfört med då?

Hur har den förändrats?

Det finns inte en påtagligt stor skillnad. Jag måste tänka efter.

Är det fler aktörer eller färre? Är det lättare?

Nu talar vi om allmänlitteratur. Det finns läromedel och så också.

Om vi talar om allmänlitteratur, så har nog de stora förlagen blivit lite större.

Samtidigt har det kommit många mindre förlag.

Riktiga småförlag som nästan är enmans- eller enkvinnoförlag.

Den kombinationen är det. Förr fanns det fler förlag i nåt slags mellanskikt.

De stora har blivit mycket stora. De finns tre stora dominanta aktörer.

Sen finns det många mycket små förlag.

Håller du med om den utvecklingen, Carl?

Ja, det har varit en dramatisk utveckling de senaste 15 åren.

I långa stycken har den att göra med att försäljningen av böcker sker på ett annat sätt idag–

–än vad den gjorde fram till 90-talets mitt.

Betydligt fler böcker säljs i varuhus och på internet.

Det gör att bokhandlarnas ekonomi förändras i grunden.

Det är mycket svårare att ha en fysisk bokhandel än det var för 15 år sen.

Den förändringen fortplantar sig in i förlagen. Förlagen ger idag ut en annan typ av böcker än förr.

I långa stycken är det en förändrad bok- och förlagsbranschs om vi lever i.

Piratförlaget har varit en av de mest aktiva aktörerna för att driva på förändringen.

Är det en bransch där alla känner alla? Man får lätt uppfattningen att alla är släkt med varandra.

Alla är inte släkt med varandra, om man bortser från ett förlag på Sveavägen där alla bär samma släktnamn.

Alla känner inte riktigt alla, men man har väldigt bra koll. Det är en ganska liten bransch.

Därför är det bra om branschen håller samman för att hålla boken levande–

–i konkurrensen mot allt nytt som konkurrerar om människors fritid och pengar.

Det har blivit en hårdare kamp om författarna. De rör sig på ett annat sätt idag.

Rivaliteten mellan förlagen sprider sig ut i distributionskanalerna.

Vi på Piratförlaget försöker som sagt betona att vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.

Vi är för det här med att bilda partnerskap och att man samarbetar och hittar fält där man kan samverka.

Kristoffer Lind, som ni känner till, ägare av förlaget Lind & Co–

–menar att branschen domineras av Norstedts och Bonniers.

De köper även upp många försäljningskanaler.

Vi ringde upp Kristoffer Lind i London.

Han säger bland annat att förutsättningarna för små och medelstora förlag har förändrats.

Förutsättningarna har förändrats radikalt de senaste 10 åren. Både till det bättre och till det sämre.

Till det bättre har näthandeln kommit och inneburit fler möjligheter för förlag–

–som inte har stor distribution och säljare som reser runt i landet.

Även för bokläsarna har nätet inneburit att det blivit en större bredd på utbudet.

Det är lättare för små förlag att nå ut med sin utgivning.

Samtidigt har det skett en koncentration och en konsolidering där stora förlag köper upp mindre.

De senaste 3-4 åren har vi sett att de stora förlagen, i första hand Bonniers–

–även köpt upp sina återförsäljare. Det har blivit en koncentration kring de stora förlagsgrupperna.

De försöker knuffa undan de mindre förlagens böcker. Det är en oroväckande utveckling.

Små nischade förlag har det bättre idag än de nånsin haft.

Men små förlag med ambitionen att växa, som ger ut böcker för allmänmarknaden har det tufft.

Finns risken att många bra böcker aldrig blir utgivna om det är ett fåtal aktörer på marknaden?

Absolut. Ju färre förlag du har, desto färre böcker kommer ut. Det är helt klart så.

Sen talar tekniken för att det finns en större bredd idag.

Man kan ha lönsamhet i smala titlar. Vi har aldrig haft så många små förlag som vi har idag.

Men det är helt klart sant att om vi har en större koncentration till ett fåtal aktörer–

–så kommer antalet röster och böcker att minska.

Stämmer det som Kristoffer säger?

Både och på nåt sätt.

Jag tycker inte att vi lider nån brist på böcker.

Nu har vi haft fokus på svenska författare när det gäller skönlitteratur.

Då kanske tyvärr förmågan att ta in utländska böcker försämrats.

Vi blir lite utarmade då. Men det är en tillfällighet att svenska författare haft en stor framgång.

Jag tycker nog inte att det finns för lite böcker. Men det sa han kanske inte.

Jag håller med Lind i det stora hela.

Men när han talar om små förlag ska man veta att vi då menar förlag...

...som finns och har en omsättning på mellan 5 och 20 miljoner.

Det är småföretag som professionellt ger ut böcker. De har kommit i kläm och har svårt att överleva.

Många lever farligt nära gränsen för att överhuvudtaget kunna fungera.

Ett annat fenomen i Sverige och i USA är en typ av enmansförlag.

Man har ett jobb vid sidan om, kanske som lärare eller konsult, och så ger man ut böcker också.

De förlagen blir allt fler.

Jag har sett nån siffra om att mer än hälften av alla titlar som ges ut i USA, ges ut av "mikroförlag".

–Säljer de då? –De kan de göra.

De säljer så mycket att de kan fortsätta. De säljer till sina kunder, släkt och vänner eller folk i staden.

De säljer snarast utanför de befintliga, vanliga återförsäljarkanalerna.

Hittar man ett sätt att nå ut för en specialiserad bok...

Om man exempelvis är specialiserad på nåt område–

–då har man nära till sin läsekrets på ett annat sätt än att man måste gå via återförsäljarleden.

På ett sätt har det alltså blivit lättare att publicera sig.

När jag är nere i Skåne finns det nån...

Det finns en författare som skriver skräckböcker som står i många butiker.

Som han själv har distribuerat.

Jag upptäckte att det där är populärt. Många vet vem det är och läser böckerna.

Och upplagorna är nog fullt respektabla. Men det är en lokal företeelse som faktiskt fungerar.

Hur viktigt är det att äga eller ha tillgång till distributionskanalerna? Alltså försäljning.

Ska man hänga på Statoil? Är det där ens bok ska synas?

Vår strategi har från början varit att böcker ska vara tillgängliga.

Vi vill att läsare ska ha lätt att hitta till böcker.

Det ska inte finnas problem i att veta var man kan hitta och köpa en bok.

Men sen är det så att... Det finns ett problem i–

–att de stora dominerande förlagen också styr bokhandelsledet.

–Det kan finnas ett problem i det. –Vad för problem?

De stora förlagsgrupperna KF och Bonniers har lagt under sig allt fler distributionsled.

Självklart är man orolig för att deras böcker kommer att gynnas, och kommer att exponeras mer.

Det är det som Kristoffer Lind gav uttryck för. Särskilt små- och medelstora förlag kan komma i kläm.

Finns det nån lösning på det? Hur gör ni på Piratförlaget för att möta det?

Vi samarbetar väldigt noga med alla återförsäljare.

Vi bygger bra nätverk och har bra kontakter och är alltid väldigt "framme" i relationerna.

På tal om att man känner varandra i branschen så är det inte fel–

–att man spelar på vetskapen om att man samarbetar bra åt alla håll och kanter.

Och att hela tiden ligga steget före i den här förändringen.

När vi startade så gick bokförsäljningen till nästan 50 procent via den vanliga bokhandeln.

Nu är den försäljningen nere i lite över 30 procent. Det har tagits över av varuhus och internet.

Vi måste vara medvetna om hur förändringarna ser ut–

–så att vi kan förändra vårt sätt att arbeta gentemot återförsäljarledet.

Hur har författarens roll förändrats i det här arbetet?

Det är ju lättare att publicera sig själv. Är man författare hela livet eller mångsysslare?

En del är mångsysslare. Det här ska du fråga Ann-Marie om.

Hon är en av våra stora förläggare som vet hur det har gått till.

–Men du jobbar själv som författare. –Ska man säga en sak så säger jag...

...att en författare på ett helt annat sätt måste ha ett nyhetsvärde idag jämfört med tidigare.

–Vad kan det vara för nyhetsvärde? –Man ska vara medialt intressant.

Hur blir man det?

Det finns tusen och ett sätt. Hela den mediala situationen präglas av detta.

Konflikter, utspel och händelser.

Man hakar på trender för att vara i det mediala flödet. Det är viktigt för en författare idag.

Viktigare än att ha skrivit en litterärt stark text.

Det finns ett samspel med medierna, för de har blivit mer intresserade av författare, författeri och böcker.

Det har blivit både hönan och ägget från båda håll.

Antingen är man intressant från början och får därmed uppmärksamhet–

–eller så blir man intressant för att man har lyckats nå ut på nåt sätt.

Då blir det skälet till att man blir medialt intressant.

Finns risken att standarden på litteraturen urholkas? Man blir kändis och sen får man skriva en bok–

–när man kanske inte är begåvad.

Det finns en myt om att nästan alla kändisar får publicera den bok de skrivit. Det är inte sant.

–Vad hindrar det? –Jag anser att kvalitén hindrar det.

Vi förläggare tittar ju till innehållets kvalitet när vi väljer vad vi ger ut–

–och inte bara till författarens namn.

Som ett uttryck för den här utvecklingen...

...det senaste decenniet ser man att vi har en ny författarroll.

En författare är kanske inte i första hand ett uttryck för en litterär konstnär–

–utan författaren som "rockstjärna" och personlighet.

Nu vill alla bli författare.

Man får stora upplagor, uppmärksamhet i media och man behandlas som en rockstjärna.

Jag hävdar ändå att inte alla skönlitterära författare lever i just det kretsloppet.

Det är en viss kategori av författare som är med i det mediala spelet.

Det finns fortfarande en stor grupp skönlitterära författare som aldrig blir delaktiga i detta.

De blir kanske lite anonymiserade.

Men de når ändå ut till en läsekrets som vet att de finns.

De har ett äkta litteraturintresse som gör att de söker sig till den de vill läsa.

Här är det viktigaste vad människors berättar för varandra.

Det du säger till vänner, grannar och arbetskamrater–

–att du rekommenderar är det bästa. Mun-till-mun- metoden.

Det goda i utvecklingen är att läsarens ställning har stärkts.

Det finns en större respekt för litteraturen folk gillar att läsa.

Man når fram till den publiken. Det fanns en finhetsstämpel på litteratur förr i tiden.

Bara en viss typ av litteratur räknades.

–Det skulle jag vilja säga är helt borta nu. –Vi ska träffa en författare.

För många författare handlar det om att hitta nya sätt att nå ut till sina läsare och köpare.

Lina Forss är heltidsförfattare sen några år tillbaka.

Jag bestämde mig för att bli författare när jag var nio år.

Ett tag ville jag bli journalist, för det verkade enklare.

Lina Forss debuterade för snart sju år sen. Hon fick en rivstart på karriären.

När "Vildängel" kom ut blev den väldigt uppmärksammad.

Min pappa var en känd finansman på 80-talet. Det handlar såklart en hel del om honom.

Naturligtvis fanns det ett skvallervärde i det.

Men den fick väldigt fina recensioner.

Så jag uppmärksammades för det jag vill vara, nämligen författare.

Sen den första boken 2005 har Lina skrivit sju böcker samt medverkat i en antologi.

I år kommer hon ut med tre volymer. Två ungdomsböcker och en vuxenroman.

Böckerna för unga vuxna kommer ut på Bonnier Carlsen som är ett etablerat barn- och ungdomsboksförlag.

"Allra hemskaste syster" kommer ut på Telegram–

–som riktar sig till den digitala spridningen. Det är jättespännande.

Boken började som en sms-roman.

Meningen är att man ska få den tillsänd i kapitel till mobilen.

Till exempel på morgonen när man står på bussen, för det finns inga sittplatser–

–och på eftermiddagen när man är på väg hem. I små stycken.

Jag tror att det är så i framtiden... Vi måste hitta hur läsarna är intresserade av att läsa.

Som heltidsförfattare har Lina haft gott om tid att fundera över litteraturens framtid.

Jag tror att vi måste anpassa oss efter marknaden.

Vi kan inte stå kvar stelbent. Precis som musikindustrin har fått anpassa sig.

Till en början tjatade de om att de fortfarande skulle kunna sälja skivor.

Sen insåg alla att ungdomar som är födda med internet och tillgängligheten på material–

–inte ens förstår våra frågeställningar. De tycker att det är enormt bisarrt.

Därför måste vi anpassa oss till hur marknaden vill läsa.

Knäckfrågan är hur vi ska kunna tjäna pengar på vårt arbete.

Där var det några frågeställningar. Kan man tjäna pengar på böcker? Går det?

Det är fortfarande så att den stora mängden av böcker säljs via helt vanliga, tryckta böcker.

Eller ljudböcker, som du berättade att du lyssnar på.

Vi publicerar alla våra böcker som e-böcker och tar betalt för det på olika sätt.

Antingen om de utlånas eller om de säljs.

Vi kämpar för att alla våra böcker ska finnas tillgängliga i alla format och utgivningsformer.

Men hela tiden på bästa legala sätt, så att vi inte hamnar i en situation–

–då det är enklare att ladda ner utan att betala.

Det viktigaste vi står inför nu är att göra det lättillgängligt med den nya tekniken.

Hur mycket har bokbranschen lärt sig av musikbranschen? Den blev ju mer eller mindre omsprungen.

Kan man göra nån jämförelse?

Vi talar ofta om erfarenheterna från musikbranschen.

Vi ska göra formatet enkelt.

Vi talar mycket om att det ska vara billigt att läsa en digital bok.

Och...

Det kommer att bli allt enklare och allt billigare att läsa e-böcker.

Det är jag övertygad om.

Det man lärt sig är att inte göra det till en konfliktfråga.

Man ska snarare få in det i det självklara bokutgivningssystemet.

Sms-bok. Kan du tänka dig att ge ut en bok på sms?

Jo, men först får du berätta vad en sms-bok är.

Ni har lite att lära när ni kommer till "Fredagsmagasinet".

Om jag har förstått det rätt så är det att hon sms:ar ett stycke av boken till prenumeranter...

–...så att de kan läsa på bussen. –Det kommer från Japan.

Du får exempelvis en bit på morgonen och en på eftermiddagen–

–som du kan läsa på busshållplatsen eller så.

Du är med på det? Finns det fler såna idéer?

Hur många som helst. Vi blir hela tiden uppvaktade av andra aktörer. Ständigt.

Och vi tänker och hittar på saker själva.

Det hela löser sig själv på nåt sätt.

Fortfarande finns det ingenting som slår den trycka boken eller ljudboken.

Under tiden kan vi då experimentera med andra saker–

–i samarbete med personer som är duktiga på exempelvis sms-boksystemet.

Det har funnits många varianter. Några sorterar ut sig och andra blir livskraftiga.

Vi får se. Nu händer det mycket och det är väldigt intressant.

Det gäller att vara med och hålla ögon och öron öppna.

Vi på Piratförlaget är både traditionella och revolutionära.

Traditionella för att innehållet är det viktigaste. Inget slår det författarna vill förmedla med boken.

–Innehållet är det folk är ute efter. –Oavsett hur man tar till sig det?

Jag kommer alltid att strida för... Eller det är så.

Där är vi traditionella. Vad är vi revolutionära med?

När det gäller nya distributionssätt och att tala med våra läsare är vi beredda att pröva allt.

Det behöver inte lyckas. Vi är nyfikna och öppna för det nya.

När det gäller kvalitén i det vi publicerar är vi benhårda.

Vi ger bara ut sånt vi tror på, och vi är långsiktiga när det gäller författarna.

Digitaliseringen är alltså mer en möjlighet och ett komplement än ett hot?

Komplement är precis rätt ord.

Om man ska sammanfatta. Hur ser framtiden för boken ut?

Vi får nog inse att den digitala boken lär ta stora marknadsandelar.

På samma sätt som tidigare kommer den distributionsformen–

–att medföra förändringar i hela ekosystemet av förlag, distributörer, läsare och marknadsföring.

Man ska alltid vara försiktig när man gissar om framtiden. Men vi kan tro på den trenden.

Tror du att det kommer att försvinna ett led? Kommer man inte att behöva mellanleden...

...för att det blir närmare mellan författare och läsare?

Grovt sett finns det fyra led i kedjan:

Författarna, förlaget, återförsäljaren och bokköparen.

Förlagen står nära författaren och återförsäljaren står nära köparen. Vi kommer alltid att finnas–

–för att författarna behöver hjälp med att förädla sitt verk och få hjälp med lanseringen.

Men köparens närhet till att köpa boken kan förändras väldigt mycket.

Så återförsäljarledet är det som jag tror lever farligast–

–eller som är mest utsatt för förändringar tror jag.

Det får sammanfatta det här "Fredagsmagasinet".

Tack för att ni kom hit, Carl Hamilton och Ann-Marie Skarp.

Tusen tack ni som har tittat också. Det här var allt från oss för den här veckan.

Vi önskar er en trevlig helg, så ses vi igen på måndag fem i åtta. Hej då!